|
Energidiagram - Del 2: Teoretisk fördjupning
(Ej obligatorisk del)
Tomrummet
Vad är energi? Energi kan uppfattas som en rörelse eller som en avvikelse
från ett idealt tillstånd. Energin i Universum tar sig olika uttryck och
människan har, i skrivande stund, inte full kännedom om alla befintliga
energier. För att kunna förstå energiernas natur så behöver man ha kunskap
om det tomma rummet; vakuum. Tomrummet i sig har en struktur, en "geometri".
Små sfäriska enheter, här kallade "Nil", bygger tillsammans med små formlösa
rumsenheter, "Nol", upp det materietomma vakuum. När vakuum är i sitt
idealtillstånd befinner sig varje Nil på vissa bestämda avstånd från
varandra, i genomsnitt diametern av en Nil x 5 (sjunde steget är
återkomsten).
Detta fördelar sig i tre dimensioner.
Universum har oändlig utbredning, därför kan det betraktas som slutet i sig
själv och således skingras inte Nil, det tunnas inte ut. Universum är i
fullkomlig balans och därför måste det finnas samma "kvantitet" rörelse som
stillastående. Den energi som av nödvändighet existerar får en helt naturlig
referensram i det ideala vakuum (tomrummet utan rörelse). Den befintliga
energin interagerar med sig själv och omvandlas kontinuerligt i olika
former. Dock är det inte så att en viss energiform var "först på plan", de
var alla med från "ruta ett". Och ruta ett, för Universum själv, har aldrig
existerat. Enskilda väsen har en början och ett slut men Universum är Guds
högsta gestaltning; den var, den är och den förbliver.
Universums
energier - en översikt
Fotoner:
Består ljus av partiklar eller vågor? Ljus är partiklar som i sin rörelse
uppträder som vågor. En sådan ljuspartikel (foton) består i själva verket av
en virvelrörelse bland tomrummets Nil och Nol. Denna virvelrörelse (spinn)
är dubbel, Nil rör sig i en riktning, Nol i den motsatta riktningen.
Virvelrörelsen genererar ett område där Nil är i överskott i förhållande
till vakuum samt ett område med Nol i överskott jämfört med vakuum;
ljusvågens elektriska poler. Den roterande rörelsen går cykliskt mot ett
minimum då de elektriska polerna är som kraftigast. Vid detta läge vänder
rotationen och går åt andra hållet. När rotationen istället är vid sitt
maximum är de elektriska polerna helt utsläckta. Växlingen mellan spinn och
poler håller fotonen vid liv.
Fysisk materia:
En foton som uppnår en viss tröskelenergi kan nå ett kritiskt tillstånd i
sin svängning. De elektriska polerna delar sig då och går åt varsitt håll;
de bildar två fristående partiklar (elektronen och positronen) med motsatt
laddning och motsatt spinn. Och ur delningsenergin uppstår även två
uppsättningar minipartiklar; neutriner. Dessa neutriner har s.k. "svag
laddning". Två av de svagt negativa neutrinerna ansluter sig permanent till
den positiva fotonpolen. Två av de svagt positiva neutrinerna ansluter sig
permanent till den negativa fotonpolen. Men även en laddad partikel kan
komma i svängning och dela upp sig i mindre delar. S.k. "kvarkar" uppstår,
som i vissa kombinationer bildar materiens mångfald.
Elektriska fält:
En laddad partikel i rummet har ett överskott av tidigare nämnda Nil eller
Nol. Detta skapar en obalans i det ideala vakuumtillståndet. Det omgivande
vakuum, kring den laddade partikeln, försöker dock genast kompensera och
utjämna situationen genom att förflytta Nil resp. Nol så att en ny jämvikt
uppkommer. Denna nya fördelning av vakuums enheter omkring en laddad
partikel är dess elektriska fält. Effekten är rent matematiskt av oändlig
utsträckning men i praktiken har det elektriska fältet begränsad räckvidd.
Man kan betrakta fristående laddade partiklar (plasma) såsom bärare av
verksamma elektriska fält.
G-vågor:
I det geometriska vakuum som beskrivs ovan så kan longitudinella vågor
fortplanta sig. Dessa vågor genomsyrar Universum i alla riktningar. Inom
varje "storleksdimension" bildar de jämviktslägen där en viss frekvens är
allmänt förekommande. Denna basfrekvens styr det vi kallar "gravitation", en
attraktionskraft mellan himlakroppar. En kropp i rummet som befinner sig på
ett visst avstånd från en annan kropp, upplever en minskning av
"vågintensiteten" i riktning mot den andra kroppen. Detta kompenserar de
genom att falla mot varandra med en accelererande rörelse; gravitation.
G-vågornas utbredningshastighet överstiger ljushastigheten och energin i sig
är medveten, den förmedlar "själens förnimmelse", själens varseblivning.
Eterisk materia:
De Nil och Nol som uppbygger vakuum kan "lösgöra sig" från vakuumväven och
bilda fristående enheter. I detta tillstånd kallas de "Niliter" resp.
"Noliter". Var och en utgör de endast en bråkdel av en laddningsenhet och
således interagerar de endast blygsamt med ljus och materia. Dock ansamlas
de i utkanten av elektriska partiklar (elektroner, positroner, kvarkar) och
bildar där tunna skal. Niliter bildar skal runt negativa elementarpartiklar,
Noliter bildar skal runt positiva elementarpartiklar. Antalet Niliter som
ansamlas runt exempelvis den negativa elektronen är inte kvantifierat (exakt
ordnat), de varierar i antal och byts ständigt ut i samband med elektronens
rörelse. Eterisk materia är som en lättare transparent kopia av fysisk
materia.
Neutrino-fält:
När en elektron och en positron bildas ur en högenergisk foton skapas även
två uppsättningar neutrinopar ur delningsenergin. Neutrinerna är som
minivarianter av de större laddade partiklarna. Elektronen drar till sig de
(svagt) positiva neutrinerna, positronen drar till sig de (svagt) negativa
antineutrinerna. En elektron omger sig alltid av två neutriner, fördelade i
två olika "energiskal" runt elektronen. Även neutriner har virvelrörelser
(spinn) av Nil och Nol, eftersom likriktat spinn repellerar varann måste
elektronen placera sina båda neutriner i olika energiskal. Alla enheter i
ett system som detta är inordnade i en strikt linje (de ligger på rad). De
liknar således inte riktigt planeter i ett solsystem, de elektromagnetiska
lagarna dominerar.
Elementlära - en
poetisk betraktelse
Den gamla föreställningen om de fyra elementen är i praktiken ett mer
lättsamt sätt att närma sig de universella energierna. I det här
energidiagrammet måste vi dock lägga till ytterligare två kategorier; plasma
och lera. Elementen övergår i varandra i en rörelse medsols. I en annan
fördelning ser man hur ett visst element utvecklas ur de närmast liggande
två elementen. Ett hierarkiskt förhållande kan iakttas om man betraktar
elementen som befinner sig i opposition till varandra. Elementläran kan vara
till viss nytta om man vill få en mer levande bild av hur de universella
energierna "känns, smakar och uppför sig".
RÖRELSEN MEDSOLS
JORD
/ METALL - Den fysiska materien, formen och smaken. Den mest påtagliga av
alla materieformer. Detta första element är delat i två aspekter; jord och
metall. Rörelsen börjar med jord och slutar med metall; sjunde steget är
återkomsten! Rent symbolmässigt är jorden myllan, varur allt levande tar
form och växer upp. Jorden frambringar således nästa element i ordningen,
som är:
ELD - Symboliserar syn och kunskap. Energin är fotoner, ljusets bärare.
Ljuset reflekteras mot materien och ger en bild av den annars osynliga
formen. I förlängningen ger elden möjlighet till det nästföljande elementet
i kretsloppet, som är:
PLASMA - Den gasformiga materien. Detta är förståelsens och hörselns bärare.
Den verksamma energin utgörs av elektriska fält. Plasman är de amorfa
(oformliga) väsendenas uppenbarelseform. Plasmans existens är helt avhängigt
nästa element som står i tur:
LUFT - Elementet luft är den fysiska materiens lätta subtila motsvarighet.
Luften förmedlar lukt, som i förlängningen även framkallar bilden. Energin
består av tomrummets enklaste fria enheter, vilka skapar eteriska kopior av
den fysiska materien. Ur luften kondenseras nästa element:
VATTEN - Det andra av de vågformiga elementen, där ljuset är det första.
Bärare av balans/orientering samt intuition och instinkt. Medvetandets
element, som förmedlar en direkt erfarenhet av det som observeras. Energin
är G-vågor. Vattnet söker sig ständigt till nästa element, som är:
LERA - Det formbara elementet. Känselns och upplevelsens bärare. Som energi
är det neutrinerna som häftar vid materien. Elementet kan frambringa allting
och vara tjänligt i olika sammanhang.
Ur leran kommer slutligen det sjunde elementet, som är metall. Och därmed
är cirkeln sluten.
ELEMENTENS UPPKOMST
Eld uppstår när plasma (blixten) antänder jorden/metallen. Plasma uppstår
när elden blandas med luft. Luft uppstår när plasma upphettar och kokar
vatten. Vatten uppstår när luften torkar leran. Lera uppstår när vatten
blandas med jord/metall. Jord/Metall uppstår när elden värmer och svedjer
leran.
ELEMENTENS HIERARKI
Elden frambringar plasman. Plasman frambringar luften. Luften frambringar
vattnet. Vattnet frambringar Leran. Leran frambringar jorden/metallen.
Jorden/metallen frambringar Elden.
CHAKRACENTRUM
Energidiagrammet har nu uppdaterats med chakracentrumens position, markerat
som ‘fyrkanter’.
Den ledande
faktorn
Energidiagrammet beskriver de sex fundamentala energiformerna och i
förlängningen de sex elementen. Men i Universum behövs även en betraktande
princip; "den som varsebliver". För att kunna använda alla energiformer och
förnimma elementen så krävs något utanför sinnevärlden. Detta något är den
oförgängliga själen, som delar sig i flera och upplever världen.
◄
Till menyn - Kultur
|
