Energidiagram

 
Rätt person på rätt plats

 

   

 

 

 

Kultur

 


 

 

Sidan 1

 

 

Sidan 2

 
 

Teoretisk
fördjupning


 

Ladda ner


 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Energidiagram - Del 2: Teoretisk fördjupning (Ej obligatorisk del)
 


Tomrummet

Vad är energi? Energi kan uppfattas som en rörelse eller som en avvikelse från ett idealt tillstånd. Energin i Universum tar sig olika uttryck och människan har, i skrivande stund, inte full kännedom om alla befintliga energier. För att kunna förstå energiernas natur så behöver man ha kunskap om det tomma rummet; vakuum. Tomrummet i sig har en struktur, en "geometri". Små sfäriska enheter, här kallade "Nil", bygger tillsammans med små formlösa rumsenheter, "Nol", upp det materietomma vakuum. När vakuum är i sitt idealtillstånd befinner sig varje Nil på vissa bestämda avstånd från varandra, i genomsnitt diametern av en Nil x 5 (sjunde steget är återkomsten).
Detta fördelar sig i tre dimensioner.

Universum har oändlig utbredning, därför kan det betraktas som slutet i sig själv och således skingras inte Nil, det tunnas inte ut. Universum är i fullkomlig balans och därför måste det finnas samma "kvantitet" rörelse som stillastående. Den energi som av nödvändighet existerar får en helt naturlig referensram i det ideala vakuum (tomrummet utan rörelse). Den befintliga energin interagerar med sig själv och omvandlas kontinuerligt i olika former. Dock är det inte så att en viss energiform var "först på plan", de var alla med från "ruta ett". Och ruta ett, för Universum själv, har aldrig existerat. Enskilda väsen har en början och ett slut men Universum är Guds högsta gestaltning; den var, den är och den förbliver.
 


Universums energier - en översikt

 

Kärnmateria:

 
En foton som uppnår en viss tröskelenergi kan nå ett kritiskt tillstånd i sin svängning. De elektriska polerna delar sig då och går åt varsitt håll; de bildar två fristående partiklar (elektronen och positronen) med motsatt laddning och motsatt spinn. Och ur delningsenergin uppstår även två uppsättningar minipartiklar; neutriner. Dessa neutriner har s.k. "svag laddning". Två av de svagt negativa neutrinerna ansluter sig permanent till den positiva fotonpolen. Två av de svagt positiva neutrinerna ansluter sig permanent till den negativa fotonpolen. Men även en laddad partikel kan komma i svängning och dela upp sig i mindre delar. S.k. "kvarkar" uppstår, som i vissa kombinationer bildar materiens mångfald.

 

Neutrino-fält:

 

När en elektron och en positron bildas ur en högenergisk foton skapas även två uppsättningar neutrinopar ur delningsenergin. Neutrinerna är som minivarianter av de större laddade partiklarna. Elektronen drar till sig de (svagt) positiva neutrinerna, positronen drar till sig de (svagt) negativa antineutrinerna. En elektron omger sig alltid av två neutriner, fördelade i två olika "energiskal" runt elektronen. Även neutriner har virvelrörelser (spinn) av Nil och Nol, eftersom likriktat spinn repellerar varann måste elektronen placera sina båda neutriner i olika energiskal. Alla enheter i ett system som detta är inordnade i en strikt linje (de ligger på rad). De liknar således inte riktigt planeter i ett solsystem, de elektromagnetiska lagarna dominerar.

 

Fotoner:

 

Består ljus av partiklar eller vågor? Ljus är partiklar som i sin rörelse uppträder som vågor. En sådan ljuspartikel (foton) består i själva verket av en virvelrörelse bland tomrummets Nil och Nol. Denna virvelrörelse (spinn) är dubbel, Nil rör sig i en riktning, Nol i den motsatta riktningen. Virvelrörelsen genererar ett område där Nil är i överskott i förhållande till vakuum samt ett område med Nol i överskott jämfört med vakuum; ljusvågens elektriska poler. Den roterande rörelsen går cykliskt mot ett minimum då de elektriska polerna är som kraftigast. Vid detta läge vänder rotationen och går åt andra hållet. När rotationen istället är vid sitt maximum är de elektriska polerna helt utsläckta. Växlingen mellan spinn och poler håller fotonen vid liv.
 

Eterisk materia:

 
De Nil och Nol som uppbygger vakuum kan "lösgöra sig" från vakuumväven och bilda fristående enheter. I detta tillstånd kallas de "Niliter" resp. "Noliter". Var och en utgör de endast en bråkdel av en laddningsenhet och således interagerar de endast blygsamt med ljus och materia. Dock ansamlas de i utkanten av elektriska partiklar (elektroner, positroner, kvarkar) och bildar där tunna skal. Niliter bildar skal runt negativa elementarpartiklar, Noliter bildar skal runt positiva elementarpartiklar. Antalet Niliter som ansamlas runt exempelvis den negativa elektronen är inte kvantifierat (exakt ordnat), de varierar i antal och byts ständigt ut i samband med elektronens rörelse. Eterisk materia är som en lättare transparent kopia av fysisk materia.


Elektriska fält:

 

En laddad partikel i rummet har ett överskott av tidigare nämnda Nil eller Nol. Detta skapar en obalans i det ideala vakuumtillståndet. Det omgivande vakuum, kring den laddade partikeln, försöker dock genast kompensera och utjämna situationen genom att förflytta Nil resp. Nol så att en ny jämvikt uppkommer. Denna nya fördelning av vakuums enheter omkring en laddad partikel är dess elektriska fält. Effekten är rent matematiskt av oändlig utsträckning men i praktiken har det elektriska fältet begränsad räckvidd. Man kan betrakta fristående laddade partiklar (plasma) såsom bärare av verksamma elektriska fält.

G-vågor:

 
I det geometriska vakuum som beskrivs ovan så kan longitudinella vågor fortplanta sig. Dessa vågor genomsyrar Universum i alla riktningar. Inom varje "storleksdimension" bildar de jämviktslägen där en viss frekvens är allmänt förekommande. Denna basfrekvens styr det vi kallar "gravitation", en attraktionskraft mellan himlakroppar. En kropp i rummet som befinner sig på ett visst avstånd från en annan kropp, upplever en minskning av "vågintensiteten" i riktning mot den andra kroppen. Detta kompenserar de genom att falla mot varandra med en accelererande rörelse; gravitation. G-vågornas utbredningshastighet överstiger ljushastigheten och energin i sig är medveten, den förmedlar "själens förnimmelse", själens varseblivning.

 


Elementlära - en poetisk betraktelse

Den gamla föreställningen om de fyra elementen är i praktiken ett mer lättsamt sätt att närma sig de universella energierna. I det här energidiagrammet måste vi emellertid lägga till ytterligare tre kategorier; lera, plasma och eter. Elementen övergår i varandra i en rörelse medsols. I en annan fördelning ser man hur ett visst element utvecklas ur de närmast liggande två elementen. Ett hierarkiskt förhållande kan iakttas om man betraktar elementen som befinner sig i opposition till varandra. Elementläran kan vara till viss nytta om man vill få en mer levande bild av hur de universella energierna "känns, smakar och uppför sig".
 


RÖRELSEN MEDSOLS

Jord/Metall - Den fysiska materien, formen och smaken. Den mest påtagliga av alla materieformer. Detta första element är delat i två aspekter; jord och metall. Rörelsen börjar med jord och slutar med metall; sjunde steget är återkomsten! Rent symbolmässigt är jorden myllan, varur allt levande tar form och växer upp. Jorden skapar betingelser för nästa element i ordningen, som är:

Lera - Det formbara elementet. Känselns och upplevelsens bärare. Som energi är det neutrinerna som häftar vid materien. Elementet kan frambringa allting och vara tjänligt i olika sammanhang. Ur leran kondenceras det tredje elementet, som är:

Vatten - Det första av de vågformiga elementen, där G-vågor är det andra. Symboliserar syn och kunskap. Energin är fotoner, ljusets bärare. Ljuset reflekteras mot materien och ger en bild av den annars osynliga formen. Vattnet övergår steglöst till nästa element, som är:

Luft - Elementet luft är den fysiska materiens lätta subtila motsvarighet. Luften förmedlar lukt, som i förlängningen även framkallar bilden. Energin består av tomrummets enklaste fria enheter, vilka skapar eteriska kopior av den fysiska materien. Ur luften manifesteras nästa element:

Eld/Plasma - Symboliserar hörsel och förståelse. Den verksamma energin utgörs av fristående elektriska fält. Elden eller plasman är de amorfa (oformliga) väsendenas uppenbarelseform. De elektriska fälten förmedlar kraft, laddning och den magnetiska potentialen.

Eter - Den andra av de vågformiga elementen. I det dynamiska tomrummet (etern) fortplantas G-vågor med hastigheter långt överstigande ljusets. Bärare av balans/orientering samt intuition och instinkt. Detta medvetandets element, ligger mycket nära materien och därmed är elementens cirkel sluten.

 


ELEMENTENS HIERARKI

Jorden/metallen frambringar Leran. Leran genererar vattnet. Vattnet frambringar luften. Luften alstrar elden/plasman. Plasman är beroende av etern. Etern genererar återigen jorden.

ELEMENTENS UPPKOMST

Jord/Metall uppstår när etern förenar sig med leran. Lera uppstår när jord och vatten blandas. Vatten uppstår när luften torkar leran. Luft uppstår när elden kokar vattnet. Eld/plasma bildas när luften reagerar med etern. Eter(vågor) genereras när elden/plasman upphettar jorden/metallen.

 

DIAGRAMMETS SYMBOLER

’Hexagonerna’ i diagrammet står för människans sinnen. Fyrkanterna representerar olika chakran. Listan till vänster står för linjernas graderingspunkter i mitten av diagrammet. Denna plats delas av samtliga linjer och behöver presenteras separat.
 


Den ledande faktorn

Energidiagrammet beskriver de sex fundamentala energiformerna, sex sinnen, sex element och i förlängningen sex chakran. Men i Universum behövs dessutom en betraktande princip; "den som varsebliver". För att kunna använda alla energiformer och förnimma deras uttryck så krävs något utanför sinnevärlden. Detta är den oförgängliga själen, som delar upp sig och förnimmer världen.



 

 

 

Till menyn - Kultur