Kosmologi

 Förvandlingscykler

 Galaktisk
parbildning
 

Är tanken på det utopiska lyckolandet en verklighet? Finns det okända världar därute med i grunden annorlunda livsförutsättningar? Visst är det så! Universum utgör ett fulländat helhetssystem och måste med nödvändighet rymma alla upptänkliga variationer.
 

En mall för Kosmos

Det finns en evig plan för Universums gestaltningar; variationerna är oräkneliga men allt skapat utgår från vissa grundläggande arketyper. När man studerar dessa arketyper ser man snart en utvecklingslinje som löper i små och stora cykler. Två gånger sju cykler beskriver Universums alla dimensioner, tillvaroplan, storlekskategorier, täthetstillstånd och egenskapsområden men även enskilda väsendens form, uttryck och personliga kännetecken.

Jag brukar kalla denna kosmiska mall för förvandlingscykler. När man studerar dem närmare ser man att varje enskild cykel löper i ”två varv”. Efter ett varv som förknippas med en materiell karaktär följer ett nytt varv som mer har en andlig kvalitet. Varje cykel har sju steg där det sjunde steget även är återkomsten, det sjunde steget flätas alltså samman med det första. Varje fullbordat steg innebär att den underliggande cykeln löper i två varv.

Förvandlingscyklerna är således indelade i en slags hierarki där den högsta cykeln rymmer alla de andra. Ändå råder ingen egentlig statusordning, alla cykler är viktiga på sitt speciella sätt. Eftersom varje steg i varje cykel innehåller den underliggande cykeln blir en viss situation snart oerhört invecklad. Att i detalj försöka beskriva cyklerna blir som att studera ett uppslagsverk i sin helhet. En bättre idé är istället att göra små nedslag i mallen för Kosmos.
 

Kategoricykeln

Vi hoppar nu rakt in i förvandlingscykel nr 4 som får heta Kategorin. Denna cykel beskriver kort uttryckt vilken del av en specifik värld man har som livsområde. Om vi tar jordklotet som exempel så finns det sex olika plan där man kan befinna sig som väsende: Inuti den innersta jordkärnan, inuti den yttre jordkärnan, inuti manteln, i havet, i den undre atmosfären och i den yttre atmosfären. Det sjunde planet är en tillvaro bortom den materiella världen.

Nu börjar vi närma oss det intressanta. Kategoricykeln löper som sagt i två varv, kännetecknat av två vitt skilda livsbetingelser. Det första varvet är mycket bekant för oss, det beskriver nämligen den förgängliga världen. Allt skapat i denna värld är under ständig förvandling, det alstras, utvecklas, tillbakabildas och upplöses. Man skulle kunna säga att tyngdpunkten i den förgängliga världen ligger just i själva strävan mot det fulländade tillståndet.
 

En oförgänglig värld

I och med det andra varvet i kategoricykeln har vi hamnat i en verklighet som är helt främmande för oss här på jorden (och i vårt Universum). Vi kan känna igen olika gestaltningar som till exempel planeter, kontinenter, sjöar, skogar, människor, djur och växter. Skillnaden ligger i att allting materialiseras direkt till sin slutgiltiga form. Det finns ingen förvandling eller utveckling. Samtliga livsyttringar är tidlösa, de föds fulländade och oföränderliga.

Ändå är den oförgängliga världen ingen händelselös tillvaro. Enskilda väsen kan samverka men äger ingen evig existens, efter en viss tid dör de som vi. Om de blir skadade och förlorar delar av sin gestaltning återbildas genast de saknade delarna. I denna värld råder ingen tillbakagång, det sker ingen försämring av individens kraft som en åldrande person på jorden upplever. När ett oförgängligt väsen nått döden upplöses dess gestaltning i sin helhet.

Man kan ju fråga sig vad man sysslar med i en oförgänglig värld, alla hus är ju byggda, böckerna är skrivna och relationerna redan etablerade. I den frågan ligger egentligen svaret, medan man i den förgängliga världen ägnar sig åt utveckling och förfärdigande präglas den oförgängliga tillvaron mer av betraktelse och upplevelse. Med andra ord så lever man; läser dikter, bor i hus och äter mat. En betydligt mer behaglig tillvaro än den vi känner.
 

Utopia på kartan

Var någonstans finner vi då detta sanna Utopia? Vi kan dessvärre inte åka dit i något rymdskepp för vi talar i själva verket om ett högre universum. Den gemensamma nämnaren för de båda världarna ligger i tomrummet, vakuum. Jag har tidigare beskrivit vakuum som ett tredimensionellt mönster av enheterna nol och nil. Vår egen tillvaro, den förgängliga världen, är allting som byggs upp av och utgår från dessa fundamentala rumsenheter.

Den oförgängliga världen byggs upp och utgår från andra enheter. Dessa enheter är vårt eget universums allra största strukturer; hyperbubblorna. Våra galaxer ansamlas i hopar vilka i sin tur bildar gigantiska astronomiska nervceller förbundna med strängar av galaxhopar. Tomma hål där materien ligger glesare liknar enorma bubblor och dessa bubblor är i själva verket nolenheter i ett högre och mer subtilt universum, den oförgängliga världen.
 

Nischcykeln

Nu gör vi ett nytt nedslag bland förvandlingscyklerna, närmare bestämt är det cykel nr 5 som vi väljer att kalla nischcykeln. Den beskriver vilken storleksdimension det aktuella väsendet befinner sig i med utgångspunkt från den ovanliggande kategoricykeln. Även här finner vi sex olika plan: Stoftnischen, Oansenliga nischen, Konkreta nischen, Monumentala nischen, Gigantiska nischen och den Subtila nischen. Den sjunde nischen är immateriell.

Eftersom även nischcykeln löper i två varv kommer vi att finna olika livsbetingelser beroende på i vilket varv vi råkar befinna oss. Medan kategoricykeln beskrev förgänglighet respektive oförgänglighet visar nischcykeln en annan aspekt av tillvaron; livskvaliteten. Mer specifikt så handlar det om i vilken följd centrala händelser i ett väsendes tillvaro gestaltas. Något förenklat kan man säga att de två varven representerar kaos kontra ordning.
 

En kaotisk värld

Så vad innebär egentligen en kaotisk livskvalitet? Man skulle kunna uttrycka det så här: Väsendenas livsmiljö är fel i förhållande till deras kroppsliga beskaffenhet. Det enskilda väsendet har fel position i samhället jämfört med dess faktiska universella utvecklingsnivå. Väsendets liv följer inte en naturlig utvecklingslinje, händelser inträffar i fel ordning. Men vad betyder det i praktiken? Låt oss studera en mer vardagsnära skildring av en människas liv.

Hur ser vår idealiska bild av ett mänskligt liv ut? Är det inte den här följden man ofta tänker sig: En flicka möter en pojke, de blir förälskade. Båda skaffar sig jobb och får en bra ekonomi, de gifter sig och köper ett trevligt hus. Slutligen får de barn tillsammans och så lever de lyckliga i alla sina dar… Men är det verkligen så som våra liv ser ut? Blir det inte snarare så här: En flicka möter en pojke och hon blir med barn. Pojken får kalla fötter och flyr till annan ort. Flickan tar ett lån och skaffar en lägenhet, arbetar dubbelt för att försörja sig själv och sitt barn…
 

En ordnad tillvaro

Livet kan vara en gyllene saga men det händer mycket sällan i vår del av kosmos. Däremot är lycka ett naturligt tillstånd i andra verkligheter. Det gestaltar sig då på följande sätt: Livsmiljön är rätt, väsendet har rätt position i samhället jämfört med sin utvecklingsnivå. Allting frambringas i rätt tid och i rätt ordning, skapelsen är fulländad.

Var finner vi slutligen de världar som präglas av denna goda livskvalitet? Svaret finner vi i det märkliga skeendet som beskriver parbildning av galaxer. Atomär materia i Universum måste finnas i lika stora kvantiteter i fråga om materia och antimateria (elektroner snurrar antingen runt protoner eller positroner runt antiprotoner). Ur ett homogent plasmamoln skapas därför alltid två galaxer, materien kan inte ansamlas till stjärnor och planeter om båda materietyperna är närvarande samtidigt. Sammandragning kräver att en materietyp är i total dominans.

Det är alltså inte enbart materien som skiljer två syskongalaxer åt, de är även olika vad gäller livskvaliteten för deras inneboende väsenden. Den ena galaxen får en kaotisk prägel medan den andra blir en mer ordnad plats i kosmos. Det är väl ingen som i det här läget tänker annat än att vi lever i en kaotisk galax, så är det nog. Men ingen behöver bekymra sig om det för vi är exakt där vi ska vara. Den universella utvecklingen rullar ständigt på och förr eller senare har vi avancerat så långt att vi föds till en mer harmonisk tillvaro, till Utopia i verkliga livet.

 

◄ Tillbaka