Andlighet

Är vi likt nattfjärilar som fladdrar kring gatlyktan, trots att födan eller friheten finns någon helt annan stans? Är begreppet 'upplysning' en vilseledande term, som genom sitt starka bildspråk ger vissa associationer? Även stearinljusets låga bär på en kärna av mörker.
 

Om ljuset som symbol

 
Det finns en allmän föreställning om ljuset som det goda och mörkret som det onda. Men sällan tänker människor på att ljuset endast är en symbol för det goda, inte det goda i sig. På samma sätt är mörkret blott en liknelse av ondskan, inte ondskan i sig. Sannolikt kommer sig detta av den värld vi lever i, solen skänker oss ljus och värme. Solen är garanten för att livet kan fortsätta på jorden. Med solens hjälp kan vatten förångas och bilda moln som alstrar det livgivande regnet. Och regnet faller, gör jorden bördig och producerar vatten till bäckar, åar, floder, sjöar och till sist, mäktiga oceaner.

Godhetens natur

 
Men om ljuset symboliserar det goda, vad är då godhet? Godhet är inte välgörenhet, undfallenhet eller askes. Godhet handlar om detta; att vara sann, trovärdig och äkta, utan några dolda motiv. I en passage från Uppenbarelseboken läser vi om ryttaren på den vita hästen, vars namn är ‘trovärdig och sann’, likväl ‘Guds ord’; Kungarnas kung och herrarnas Herre. Vi förstår härav att godhet inte handlar om det vi gör utan om det vi är, hur vi uppträder mot andra. Det är viktigt att vara befriad från rädsla och att helt och fullt stå för den vi är. När vi uppvisar vår sanna natur kan ondskan inte triumfera.

Är mörkret något dåligt?

 
Ingen gillar mörkret för det förknippas med ondskan. I mörkret gömmer sig allehanda faror; monster, ogärningsmän och tjuvar. Men är det en helt rättvisande bild av mörkret? Mörkret, liksom ljuset, bär inte på någon värdering. Dessa båda är naturliga ytterligheter i tvåfaldens dimension, som är världen i vilken vi lever. Mörkret är modern till ljuset, den bevarande, skyddande och vårdande aspekten. På så sätt är mörkret ingen fiende, det döljer den som söker vila och genererar återhämtning. Utan mörkret skulle ljuset bli bedövande, ljuset skulle skoningslöst bränna sönder och exponera allt utan urskillning.

Ljusets profeter

 
Lite till mans är vi något av ‘ljusknarkare’, dvs vi mäter vår egen dygd med måttenheter av ljus. Den som är ljusast anses godast och klokast av alla. Men den som är ljusast och mest briljant är inte med nödvändighet den mest lämpade i olika sammanhang. Med hundra procents ljus respektive mörker ser vi ingenting, det behövs kontrast i en bild eller text om den skall kunna förmedla någonting. En god balans är förutsättningen för en optimal presentation. Ofta har jag sett ‘ljusprofeter’ stå på en scen och framföra ett budskap. De bokstavligen lyser med ett blekt ljus men har ingenting att säga!

Tveksamma välsignelser

 
Människor överöser gärna varandra med falska välsignelser. De avslutar gärna konversationer med frasen ‘Ljus och kärlek’! Med detta vill de poängtera att de är till bredden fyllda av godhet (i regel lite mer än andra) och därför förtjänar extra uppmärksamhet. Frågan är förstås om denna obalanserade fras är särskilt lämplig eller uppbyggande. Lika tveksamt är det med begreppet ‘välgörenhet’. Någon ger för att framhäva sig själv men ‘gåvan’ är i regel vidhäftad med krav på motprestationer. Bättre är tveklöst att förmedla gåvor och förmåner först när andra verkligen behöver och ber om någonting.

Ljuset i vetenskaplig mening

 
Fysiskt ljus är bara en av sex grundenergier i Universum och inte ens den högsta. Vetenskapen känner inte helt till dessa energiformer, vilka är: Fysisk materia, neutrinofält, elektriska fält, eterisk materia, ljusvågor och slutligen G-vågor (gravitationsvågor). Ljusvågorna (fotonerna) står för den femte formen av energi, förknippad med syn, kunskap och elementet ‘Eld’. Högst är dock G-vågorna, den universella kraft som genomsyrar allt. De är identiska med begreppen Ki, Chi och Prana, intuitionens bärare. Med hjälp av intuitionen ses tecken, mönster och strukturer sammanfogas till en övergripande helhetsbild.
 

Sann upplysning

 
Redan Buddha Gautama, på sin tid, drog vissa slutsatser om upplysningens natur. Han hade prövat askesen i tron att där fanns vägen till vishet. Men askesen upplyste inte sinnet, snarare blev det fördunklat. Likadant är det med varje ytterlighet som tros skänka klarhet. Om det så är överdriven träning, alltför intensiv meditation eller onaturlig avskildhet. Sann upplysning är att inom alla områden uppnå balans, jämvikt och harmoni. Däri kan vi finna svaret på livets gåta.

Den universella utvecklingen handlar just om detta, att centrera alla uttryck, att konvergera. Då människan befinner sig i detta flöde möter hon inget motstånd, hon är i fas med livet. Således kommer hennes tankar bära henne framåt i lugn och stilla takt. Nya insikter leder så småningom fram till att hennes tidigare verklighetsuppfattning måste omprövas. För att uppnå detta behövs ingen 'uppstigning' och ingen flykt från världen. Människan är mästare just där hon är och står.

◄ Tillbaka