|
Ibland drömmer man något utöver det vanliga. Drömmen
biter sig fast och lever kvar i klart minne, kanske under resten av ens
liv. Många klardrömmar tycks handla om
framtiden. Det märkliga är att åratal kan förflyta innan drömmen
manifesteras i den fysiska dimensionen.
Jordbävningen
Jag drömmer att jag står på stranden och ser ut över havet. Plötsligt kommer
en enorm jordbävning och marken börjar svaja våldsamt. Jag ser hur vattnet
liksom ”kokar” i kaotiska vågor. Samtidigt stiger två väldiga vulkaner upp
ur havet. Perspektivet förändras och nu ser jag ett tåg som spårar ur och
kraschar rakt in i någonting. Människor springer omkring och är utom sig av
skräck. Ännu ett nytt perspektiv, en anpassning tycks ha skett. En mängd
gatuförsäljare har dykt upp och det som gäller är byteshandel. Drömmen
slutar.
Jättevågen
I den här drömmen tar jag Vaxholmsbåten ut till vårt sommarställe på en
skärgårdsö, min syster tar emot mig. På vägen upp till stugan uppstår en
mindre jordbävning och vi kastas omkull. ”5,5 på richterskalan”, säger jag
tvärsäkert till min syster. Perspektivet förändras och nu är jag uppe på
berget där vår stuga ligger. Nu rullar en jättevåg in utifrån havet, den är
ofattbar, jag uppskattar dess höjd till ca 100 meter. Vid öbandet utanför
huvudön börjar vågen bryta. Nu sker ett hopp i tiden, vågen har dragit förbi
men vattenytan har stigit ca 20 meter och är nu i jämhöjd med stugan uppe på
berget. En del båtar flyter runt lite melankoliskt. Drömmen slutar.
En liknande drömsekvens med ”före och efter” men utan våg handlar också om
att vattenytan stiger. Vi hoppar runt på olika vrakspillror och försöker
åstadkomma någon slags ordning. En intressant detalj här är att klimatet
plötsligt har blivit tropiskt och att vattnet är varmt.
En annan ”före/efter-sekvens” handlar om att levnadsförhållandena har
ändrats radikalt. Det gamla livet är borta och det är ont om mat. Men vi
överlever på vegetarisk kost; rotsaker, lök och potatis, tillagat utan några
som helst krusiduller. Det fungerar!
Eldklotet
I drömmen är jag på besök i mitt föräldrahem. De andra är på väg till en
fest men jag har inte lust. Istället tittar jag oavbrutet mot horisonten med
en kikare. Ett avlägset objekt närmar sig; är det en asteroid? Nu sker ett
hopp i tiden, jag är utomhus. Plötsligt kommer bara detta enorma jätteklot
farande, parallellt med horisonten men långt upp på himlen. Det ser ut som
ett runt berg av eld eller flytande lava.
Samtidigt fräser flera jättestora
mereoritklumpar förbi. Jag ser att det brinner våldsamt på avstånd i
riktning mot staden. Ufoskepp dyker upp som från ingenstans. Det märkliga i
sammanhanget är min förvissning om att det inte rör sig om utomjordingar.
Detta är människor som av någon anledning åker runt i ufos. Drömmen slutar.
Planetsystemet
Jag drömmer att jag sitter utomhus i en stol med ett barn i famnen. Vi är på
jorden, troligen är jag till åren kommen. Vi ser ut mot havet och
horisonten, den blå färgen är oerhört djup och vacker. På himlen syns ett
fullt utvecklat planetsystem med stora klara gulaktiga planeter, det är inte
vårt eget system utan ett nytt. Hela tiden när vi sitter där svischar
lysande ufos omkring på himlen och vi blir mycket upplivade. Jag förklarar
för barnet allt vad vi ser. Någon ropar på mig och jag reser mig med möda,
det är någon daglig syssla som behöver tas itu med. Drömmen slutar.
I en uppföljande dröm befinner jag mig i en stadsliknande miljö och tittar
upp mot himlen. Jag ser nu ännu ett planetsystem men denna gång är
planeterna silverfärgade. Situationen är märklig, i drömmen tilltalar jag en
person och säger: ”Just det här drömde jag om för inte så länge sedan.” Nu i
efterhand ser jag min första dröm något annorlunda. De gulaktiga planeterna
är troligen vårt eget solsystem med sin gula sol. De silverfärgade
planeterna representerar istället det nya som skall komma. Vi lever i ett
dubbelstjärnesystem, en ny sol skall tändas och dess ljus skall stråla vitt
som silver.
Rymdkolonisterna
Jag är i ett drömliknande tillstånd. Utomjordiska människor ”plockar upp”
mig i sin farkost. Jag är inte där i fysisk form utan befinner mig troligen
i en subtil kropp av något slag. De utomjordiska ser ut som människor av
”nordisk typ”, ljust skinn och hår. Jag får behandling/healing av något
slag, man placerar några underliga fyrkantiga föremål ovanpå mina händer.
Skärrad som jag är av Whitley Strieber’s skildringar av ”abductions”, för
jag världens liv och ropar efter bedövning. Men ”mina” utomjordingar
skrattar gott åt mig (och med mig) så jag inser på en gång att jag kan vara
fullkomligt säker och trygg.
Vid ett annat tillfälle får jag veta att jag, inför en undersökning, måste
”klä av mig naken”. Jag svarar att det inte är något problem men det hela
visar sig vara en något annorlunda situation. Det är nämligen själva
”hudkostymen” som skall av och inte kläderna. En stund senare ligger jag på
sida men jag befinner mig endast i mitt skelett. I en maskin vid sidan av
mig hänger min hudkostym uppkopplad med många pumpande slangar och mojänger.
En ”sjuksyster” gör noggranna mätningar av mitt skelett. Jag får veta
följande: ”Vi har visserligen dina mått men det är viktigt med detaljerna.”
Visionen slutar.
Att jag kallar dem rymdkolonister har att göra med deras sätt att leva. Vid
något tillfälle har jag fått reda på att de inte är bosatta på någon
speciell planet. Deras (enorma) rymdskepp tjänar som moderplanet och de
arbetar med att betjäna andra och Universum. De har inte visat mig mycket av
sitt skepp (som jag kommer ihåg) men jag minns en detalj. De visade en vägg
som vid behov kunde materialiseras resp. dematerialiseras, mycket
spektakulärt.
Ett varsel
I drömmen är det kväll och jag är utomhus. På himlen syns ett stort
stoftmoln med planeter och en del lysande objekt. Då tänder någon
utebelysningen så att man inte längre kan se klart. En nyhetssändning går ut
med ett omvälvande budskap. Det framgår inte tydligt vad det är men
uppenbarligen är nyheten mycket svår att bära för människor blir fullkomligt
uppgivna och struntar i allt. Det framläggs kritik, kanske borde man avstått
från att delge folket den tunga insikten. Ett par personer står vid en
uppsatt karta och läser något som står skrivet på uppritade omloppsbanor.
Det är ca tre banor ritade i rött, en är heldragen och de andra är
streckade.
Det sker ett hopp i handlingen och nu är jag i ett hus. En person som jag
känner kommer fram till mig och säger: ”Jag är sjuk, jag har fått
mjältbrand.” Personen visar upp sitt ena lår som har röda strimmor. Oroligt
ser jag efter på mig själv och upptäcker mycket riktigt att även mina ben
har ilskna rodnader. Det är först när drömmen slutat och jag vaknat som jag
reagerar över sjukomens namn.
Flammande himmel
Jag drömmer om ett flammande objekt som uppfyller himlen i ett visst
väderstreck. Lågorna som skjuter ut är mestadels röda men övergår ibland i
andra färger. Solens gula ljus blandas med en ton av rött. Den officiella
förklaringen går ut på att det är en av våra kända planeter som ligger bakom
fenomenet. Vi förväntas lite till mans att inte ta notis om det som sker.
Men någonting får mig att tolka objektet annorlunda. Jag vänder mig till en
bekant, pekar ihärdigt mot det flammande röda och framhärdar bestämt: ”Det
är Nibiru vi ser.” Mitt uttalande möts med skepsis och vänligt överseende.
Atomkriget
Dröm om sviterna efter ett atomkrig. Vi håller till i en stor källarlokal
och är rädda för de scener som väntar oss när vi går ut. Kommer människor
att vara sargade och brända bortom igenkänning? Vi täcker oss med skyddande
kläder så gott det går. Jag får kritik för att jag tar en helt ny jacka, den
kommer ju bli förstörd. Jag försöker uppmana människor att gå ut två och två
och hämta in skadade.
Det blir inte så, alla går ut hur som
helst, kanske är det ont om mat. Här sker ett litet hopp i drömmen, vi är
utomhus. Trots den svåra situationen ordnar vi en improviserad fotbollsmatch
för att om möjligt lätta upp stämningen. Vi spelar och har trots allt ganska
kul men avbryts av att regnet kommer. De flesta tar lätt på faran men jag
springer som i panik för att komma under tak, inte bli blöt. Är det
radioaktivt stoft i atmosfären som faller ner med regnet?
När jorden välte
Denna dröm utspelar sig i mitt barndomshem men platsen saknar egentligen
betydelse. Mitt i natten vaknar jag (i drömmen) av att någonting är fel. När
jag tittar ut genom fönstret ser jag månen röra sig upp över och ner under
horisonten i en gungande bana; jag ser rörelsen i ett uppsnabbat tempo
(liksom i ett sammandrag). Jag förstår då att någonting har skett som
påverkar jordaxelns riktning, allting rör sig och även min balans tycks vara
påverkad. Snabbt men fumlande springer jag in till en bekant i rummet
bredvid och säger åt henne att vara försiktig för jorden är ur balans.
Senare när vi kommit ut i trädgården
försöker vi avbilda solen genom att göra ett hål i en kartong och projicera
bilden på ett pappersark. Men jorden wobblar ännu och vi försöker nu mäta
vinkeln som jorden förskjutits med. Det visar sig vara nästan ogörligt men
känslan är ändå att vinkeln understiger 45 grader. I det här skedet av
drömmen tycker jag mig även se den kosmiska påverkan som fått jorden att
börja vingla; det är en samling planeter som i tät formation närmar sig på
himlen. Här slutar drömmen.
Jordiska utomjordingar
En kort dröm ur medeltida miljö där dåligt beväpnade spillror ur folket
försöker klara sig av livets nödtorft men ändå samla ihop sig inför ett
annalkande anfall från fienden. Så hörs alarmropet; ”utomjordingarna är
här”, men det är inte alls några utomjordingar, det är korsriddare och deras
dräkter är vita och röda. Nu dyker de upp vid horisonten, de går på linje
och deras antal är oräkneligt.
Några enheter ur folket blir nervösa och
öppnar eld mot korsriddarna, det blir signalen till den främmande armén att
gå till våldsamt anfall, man ser deras långa lansar framför hästarna.
Folkets försvar bryts ner som strå, de har inte en chans att kunna stå emot.
Men drömmen avbryts och utgången av striden kan inte urskiljas.
Slutstriden
En Tolkieninspirerad och trösterik dröm i en tid då kompakt mörker råder:
Den slutliga striden mellan mörkrets makter och de rättfärdigas skaror har
inletts, av någon anledning utspelar sig det hela i havsmiljö. De
rättfärdiga har samlats för att utkämpa en sista strid men det är en
tilltufsad arme i bräckliga farkoster. Eliten och det falska prästerskapet
drar fram på havet, klädda i vitt och rött. Deras seger är säker, ingenting
kan stå dem emot.
Men nu förändras perspektivet; enorma
örnar (flygande farkoster) sveper ner från himlen. De slår ner på eliten och
det falska prästerskapet och inte en enda av dem kommer undan. Nu lyfter
mörkret från världen, de rättfärdiga har vunnit en oväntad seger och den
sanne kungen över mänskligheten flyger i triumf över vattnet. Ett budskap
framförs från de räddande änglarna: God morgon! Det är en ny och strålande
tid!
◄
Tillbaka
|
