Livsfilosofi

”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.”
  Rom 7:19

 

Ulven i fårakläder

Människan är inte ond till sin natur men i den nuvarande perioden av mänsklighetens utveckling är ondskan en realitet som noga bör beaktas. Var vi än lever på Jorden, vilka vi än umgås med och vad vi än lägger vår tid på; ondskan lurar alltid i bakgrunden. Skall då ondskan få härja ostört? Visst inte, det gäller bara att hantera den på rätt sätt. Till att börja med måste vi förstå ondskans natur, när vi identifierat den kan vi också bemästra den.

Vi lever i en del av Kosmos som är motsatsernas värld. Där det finns ljus finns också mörker, i kärlekens land har även hatet sin boning. Men ondskan är inte identisk med mörkret och den nedbrytande principen. Ondskan kan inte heller likställas med egoismen, vi måste istället förstå den som en skadlig faktor som bor i det fördolda; ulven i fårakläder. Ondskan gömmer sig för våra blickar och därför kan den också orsaka så mycket skada.
 

Ondskans natur

En vild tiger som söker byte för födans skull är farlig och aggressiv men den är per definition inte ond. En Kobra eller en skallerorm varnar när någon kommer för nära, den har en potential att döda men är inte ond i sig själv. På samma sätt är en våldsverkare inte ond om han öppet säger: ”Se upp för mig, jag är en tjuv och en mördare, du kan inte lita på mig.” Ondska kan därför inte jämställas med aggression, ondskan är skygg men listig.

Den sanna ondskan framträder inte öppet, den ikläder sig en form som i allmänhetens ögon är rättfärdig och legitim. Ondskan annonserar inte heller sin närvaro och den agerar sällan själv utan använder redskap för att uppnå sina ändamål. I detta framträder även orsaken till ondskan; en mycket stark rädsla. Varje människa som inte helt och fullt står för sin sanna natur blir, medvetet eller omedvetet, en ondskans hantlangare.
 

Att blicka inåt

Människor har i alla tider fört krig i det yttre (slagits mot väderkvarnar) för att bekämpa ondskan. Resultatet har endast blivit ny ondska, ”ett öga för ett öga tills världen är blind”. Till syvende och sist kommer vi inte undan oss själva. Om vi verkligen vill göra världen till en bättre plats måste vi söka orsaker i vårt inre. Vi kan inte ändra andras beteende, endast vårt eget sätt att vara. Den som tror sig vara alltigenom rättfärdig bör allvarligt se över sitt liv. Jordelivet är en läroskola och alla bör ställa sig frågan: ”Vad är det jag skall vinna insikt om?”

Det är omöjligt att lägga ett lock över sin ilska eller sin sexualdrift och låtsas att den inte existerar. För att göra en liten liknelse: Min far skulle laga lammgryta och använde då en tryckkokare för att förkorta tillagningstiden. Men något måste ha täppt till säkerhetsventilen för grytan exploderade. Resultatet blev förstås lammgryta över hela köket. Sens moral måste således bli att ha en väl fungerande säkerhetsventil för sin frustration och sina drifter, annars sprider sig verkningarna långt utöver rimlighetens gränser; vi måste vara sanna människor.
 

Att kanalisera mörkret

Det vi upplever inom oss själva som ”skadligt, fult och omoraliskt” måste få komma till uttryck på något sätt. Om vi stänger in vårt eget mörker tar det sig ändå ut och effekterna blir förödande för omgivningen. Det gäller alltså att regelbundet leva ut sina dolda begär, konsten är bara att göra det så ingen medmänniska kommer till skada. Vad finns det för metoder att ta till som ger obetydliga skador men som ändå ger utlopp för drifterna?
 

Att leva i sanning

Det är vår egen rädsla som är grogrunden till ondskan men vi upptäcker sällan kopplingen. Det handlar om att leva i sanning (att våga vara sig själv). Det är frestande att gå genvägar, att skaffa sig en högre position än man faktiskt har rätt till, att göra sig vackrare utanpå än man faktiskt är inuti. Vi vill till alla pris undvika smärta och därför flyr vi vår uppgift i livet. När vi flyr överlåter vi smärtan på någon annan, vi låter andra betala våra skulder och så föds ondskan. Vad är då vår uppgift i livet? Detta: Att upptäcka och bejaka vår sanna natur.
 

”Jag kan inte vara mindre än den jag är,
jag kan inte vara mer än den jag är.
Jag kan bara vara den jag faktiskt är.”


 

◄ Tillbaka