|
Livsfilosofi
|
De flesta människor ogillar tanken på att inte ha kontroll
över det som sker. I själva verket behöver vi inte grubbla över frågan.
Gud/Universum har redan löst mysteriet åt oss. Vad är svaret på den eviga
gåtan? En paradox: Allt är förutsagt och vi kan fortfarande välja!
Den eviga krönikan
Berättelsen om universum är redan skriven, den existerar som urbilder i
subtil energi av allt som varit och allt som kommer att vara. För människan
är oändlighetsperspektivet en svår prövning, för Gud är oändligheten det
mest naturliga och fullkomliga av allting. Gud är oändlighetens sanna
gestaltning i tid, rum och tanke. Alla väsen är delar av Gud och Gud är i
alla väsen. Allt är fullkomligt, det finns en tanke och en plan med allt som
sker.
Var och en av oss är på resa genom Kosmos. Det är en resa utan början och
utan slut, genom otaliga dimensioner och i varierande, oräkneliga
livsformer. Återfödelse efter återfödelse men perspektivet förändras
ständigt och själen tröttnar inte, för icke-existensen ingår som en del av
resan. Minsta detalj av händelseförloppet finns redan beskrivet i en
strålande upphöjd krönika. Ingenting är glömt och ingenting har lämnats åt
slumpen.
Den fria viljan
Men, säger vän av ordning: ”Jag upplever ju att jag kan fatta beslut. Jag
kan välja att ta bussen till jobbet eller så tar jag cykeln som idag. Ett
infall gjorde att jag drack te till frukost i morse istället för kaffe som
jag vanligen gör.” Då skall Gud svara så här: ”Jag visste redan att du
skulle välja att cykla idag, jag visste att vädret skulle bli fint och att
du gillar att cykla när solen skiner. Jag visste också att du skulle dricka
te just denna dag av alla.”
Denna lilla episod belyser själva paradoxen; om Gud vet hur vi skall agera
så har vi ju ingen fri vilja trots allt. Lösningen på problemet ligger i en
tankesaltomortal: Vi har ingen fri vilja i det avseendet att vi själva i
stunden väljer hur vår framtid skall se ut. Vad vi däremot har är en
fulländad illusion av en fri vilja. Detta innebär att ödet innefattar
allt, inklusive vår villrådighet, vår begrundan och slutligen hur vi
faktiskt väljer i en situation.
Att gestalta
sitt liv
Risken finns att människor resignerar om de ställs inför ett etablerat
faktum; att allt är förutbestämt. Kanske resonerar de som så: ”Allt är ju
redan fastställt, då kan jag låsa in hjärnan i ett skåp, lägga mig framför
TV:n och äta ostbågar.” Men är det så enkelt? Att inte göra något är ju
också ett val. Om man någon gång ramlat in i den typen av tankegångar;
ringer då inte genast en försäljare och kräver besked om ett abonnemang?
Faktum är att Kosmos inte godtar icke-beslut, vare sig vi vill eller inte
tvingas vi ständigt fatta beslut i olika frågor. Kontentan i sammanhanget
blir inte om vi fattar beslut eller inte utan hur vi förhåller oss till de
beslut som vi oundvikligen fattar. Häri ligger ödets mystik och nyckeln till
att rätt gestalta sitt liv. Vi kan visserligen möta svåra prövningar i livet
men om vi ”gillar läget” blir vi inte längre så illa berörda av det som
händer.
Det mystiska
landet
Var finner vi då de outgrundliga urbilderna som ligger till grund för alla
gestaltningar i urtid, nutid och framtid? De existerar bortom vår välkända
värld, som är motsatsernas värld. Vi är bekanta med ljus och mörker, gott
och ont, framför och bakom, kvinnligt och manligt. Men själva existensen av
en motsatsvärld kräver sin motsvarighet i en annorlunda tillvaro. Denna
existens undflyr vår betraktelse men har kallats Ursprunget, Enheten eller
Tao.
Österländska mystiker har sedan urminnes tider försökt greppa och förstå
Enheten. De som har lyckats har inte kunnat förmedla sin insikt i ord,
istället har man försökt beskriva vad Enheten inte är. Det vi kan
sluta oss till är att Enheten utgör en till 100 procent verklig tillvaro,
kruxet är bara att den framstår så fundamentalt annorlunda i jämförelse med
vår egen existens. Lyssna slutligen till Lao-Tze och den 21:a versen i Tao
Te Ching:
XXI
”Verkan av den stora kraften härrör ur Tao allena, men det vi kallar Tao är
undanglidande, ogripbart. Ogripbart, undanglidande rymmer det dock bilder av
alla ting. Undanglidande, ogripbart rymmer det dock former av alla ting.
Dunkelt och ogenomträngligt bär det dock tingens väsen inom sig. Tingens
väsen är den sanna verkligheten och dess yttringar bor däri. Från framfarna
dagar till nu upphörde aldrig tingen som kan benämnas. Därav kan vi döma om
ursprunget till alla ting. Hur kan jag veta vad som är ursprunget till alla
ting? Genom dem själva.”
◄
Tillbaka
|
